Partävling/Syd giv/ ingen i zonen

♠ 5 4 2

♥ J 9 8 3

♦ K D 9

♣ A 8 7

♠ K ♠ J T 9 6

♥ D 6 5 4 2 ♥ A K 7

♦ T 8 3 ♦ 7 6 4

♣ D T 3 2 ♣ 9 6 5

♠ A D 8 7 3

♥ T

♦ A J 5 2

♣ K J 4

Fredrik Pettersson satt Syd och Berit Eklöf Nord. De bjöd på följande vis där Nords 3♠ förstås var inviterande:

Syd Nord

1♠ 1NT

2♦ 3♠

4♠ pass

Berits 1NT är litet starkare än nybörjarbokens 6-9 poäng. Numera är det inte ovanligt att man svarar 1NT med ända
upp till 11 honnörspoäng. I grund och botten kommer det här sig av att sanggränsen 15-17 är den vanliga numera.
Om paret inte öppnar med 1NT när två balanserade händer möts så har man inte utgång även om svarshanden har
så mycket som 11 poäng.

Väst spelade ut en låg hjärter till Östs kung och Öst fortsatte med esset, som Syd kunde stjäla. Spaderfärgen ser
ju onekligen rätt så ihålig ut. När man vet att man under alla förhållanden måste förlora minst ett trumfspel är det lika
bra att lägga ner esset direkt. Det gjorde Fredrik och hade nöjet att se spaderkungen komma farande bakom Damen.

Det här är en standardbehandling med en liknande trumffärg. Det spelföraren egentligen hoppas på är förstås den
aktuella sisten men också på att Öst kan ha K x eller kanske K J x. Sitter det så slipper man gissa när man går in på
bordet och spelar trumf mot damen.

Händelserna i första spadersticket visade att trumfen satt snett. Fredrik fortsatte med en ruter till bordets kung. Så
stal han en hjärter till för att fortsätta med låg ruter till damen. Nu försökte han spela bordets sista hjärter och stjäla lågt
men Öst stal och han fick lov att stjäla över. Nu var det dags att spela de sista rutrarna och saka bordets tredje klöver.
Öst stal men därmed blev helt plötsligt bordet längre än Öst i trumf och spelföraren kunde avsluta med en klöverstöld.

”Vad var det som hände?” sa Fredrik. Ja, den frågan kan besvaras på flera sätt. Ett sätt att uttrycka det på är att
hjärterstölderna verkar som en reservtrumf och pressar ut Östs höga spader. Ett annat svar skulle kunna vara att man
spelar på en ”reverse dummy” där man kortar den långa handen för att så småningom bli längre i trumf på bordet.

Bengt Nygren